nysis

Fast resan var planerad sedan flera månader tillbaka kom den väldigt plötsligt. Hann aldrig mentalt förbereda mig på att vi skulle iväg. Jag tog en stor suck, en suck av lättnad, och så var vi framme.

Det bästa med Ljungdalen fick jag upptäcka med Marcus en dag. Vi var sist kvar ut efter en skottertur. "Tyst!" sa han och tittade allvarlig på mig. "Va?" frågar ja för att vara säker på att jag hörde rätt. "Men tyst bara och lyssna" fortsatte Marcus och vände sig emot skogen. Sen stod vi där och lyssnade på absolut igenting.

Vi njöt hela veckan. Aktiverade oss med korta skotterturer om dagarna som för det mesta gick hyfsat bra. Jag började med lite otur. Ett träd bestämde sig att ställa sig i min väg och kort sagt kunde jag inte gör något annat än att åka in i det. Både jag och min medpassagerare Sandra-pop överlevde och trädet verkade inte fått en skroma, men lämnade ändå ett ömmande blåmärke som jag fortfarande ser spår av nu en vecka efter.

Ser redan framemot att åka upp nästa år igen!